man måste dö några gånger innan man kan leva

och tanken på speglar ger mig ångest ifrån helvetet, har ärligt talat aldrig känt mig såhär stor och ful. känner mig rent ut sagt groteskt och vill bara skära bort allt fult på mig, speciellt de växande benen som aldrig någonsin har varit såhär stora


jag är ledsen för detta men jag måste skriva av mig, ibland hjälper inget annat

Jag försöker ta en dag i taget och fokusera på nuet för att överleva. Samtidigt som jag kämpar mot mitt har min bror och hans flickvän sedan 2,5 år gjort slut och det gör ont i mitt hjärta att se honom nere och ledsen. Ondska och sorg är bara något som ska finnas hos mig, inte hos någon annan. Jag önskar han kunde ge mig hans sorg och börda så att jag kunde bära på den istället.

Negativt just nu är att jag förlorar min verklighetsuppfattning helt. Jag känner mig biggest loser fet och vill bara försvinna när jag ser mig i spegeln.
Positivt är väl att jag inte stoppat fingrarna i halsen sen i måndags, och eftersom jag tar varje dag som den kommer är det bra.
Idag ska jag iaf fly vardagen lite med bio på eftermiddagen med pappa och bror och sedan utgång ikväll med mina bästa! Ska försöka att inte bry mig för mycket om kalorierna i alkoholen för ikväll vill jag ha kul och jag kan behöva fly verkligheten lite med en härlig fylla.
Nu ska jag återgå till gossip giro säsong ett, en stor bamsekram från en kämpande Johanna

tog det felaktiga beslutet att berätta för mina föräldrar att jag börjat spy igen vilket nu har lett till att jag i princip inte får gå på toa ensam eller gå på toa alls ett antal timmar efter varje måltid. det lilla hoppet som fanns inom mig har helt försvunnit

vill bara skrika rakt ut för det gör så jävla ont i hela mig

folk längtar efter kärlek, vänner och familj. jag längtar efter att komma hem så kan ta bort ångesten för en stund

Julen är till för att gå bananaz och äta lite för mycket gott. Jag har gått bananaz med att göra det jag inte får, jag har tappat räkningen på antalet gånger sen igårkväll. jag spenderade alltså julen precis som förra året. liggandes på toalettgolvet med världens ångest. längtar tills fredag för jag måste få professionell hjälp nu, jag klarar inte detta ensam, det går inte

Julen är till för att gå bananaz och äta lite för mycket gott. Jag har gått bananaz med att göra det jag inte får, jag har tappat räkningen på antalet gånger sen igårkväll. jag spenderade alltså julen precis som förra året. liggandes på toalettgolvet med världens ångest. längtar tills fredag för jag måste få professionell hjälp nu, jag klarar inte detta ensam, det går inte

Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger. Jag har världens finaste människa i mitt liv. Det finns ingenting jag inte skulle kunna berätta för henne och hon hjälper mig dagligen med att bara finnas vid min sida. Aldrig någonsin kunde jag trott att vi skulle ha den relation vi har idag men fyfan va lyckligt lottad jag är som har fått det. Jag har aldrig haft en bättre vän än denna flicka och det menar jag verkligen, att vi vet exakt var vi har varandra värdesätter jag så enormt. Du är bäst och jag kommer alltid finnas där för dig <3

jag ångrar den dagen jag lät det gå för långt, lät sjukdomen styra mitt liv, för jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur detta.

jag är rädd inför måndag, vad kommer bestämmas och vad kommer hända? Vill inte, klarar inte av att börja äta normalt för då går jag under..


Bilder ifrån bästa Stockholm, heineken <3

Vill uppmärksamma att jag endast skriver här för min skull, ingen annans eller för att få uppmärksamhet. Tro mig när jag säger det, uppmärksamhet är det sista jag vill ha. Jag har lyckats dölja sjukdomen utåt i över ett år bara för att jag vill verka så bra, lycklig och perfekt. Jag skriver här för att det gör det jobbiga lite mindre förjävligt, på något sätt kan jag lämna känslorna för en kort stund när jag skrivet om det och att slippa alla känslor för en stund gör det värt det.

Ikväll tar rädslan för att äta över viljan om att bli frisk, dragkampen inom mig är inte rolig just nu

blir förmodligen ännu en sömnlös natt, det är för mycket i huvudet just nu. bägaren rinner snart över och jag vill bara skrika rätt ur. men jag vet att jag endast kan ta mig uppåt nu, jag har nått botten

idag var jag och bästis duktiga på gymmet, eller inte. Satt mest och pratade, det behövdes.

känslorna svallar över och jag är konstant nära att brista, för mycket känslor som jag inte vet hur de ska hanteras

det gör så jävla ont i mig, ångesten efter de senaste dagarna slår till med tvåhundra procent och jag vet inte vad jag ska göra, just nu orkar jag ärligt talat inte mer och vill försvinna så fort som möjligt. önskar jag kunde må bra men det går inte och allting känns förjävligt, orkar inte. jag försökte leva livet i Stockholm utan att må dåligt och jag lyckades ibland, men ibland gjorde det så ont och hemskt nog försökte jag minska ångesten med att göra det jag inte får. jag gjorde det som känns bra en stund men sedan är skuldkänslorna ännu större än ångesten. Jag ursäktar detta inlägget men jag måste få det ur mig för tårarna rinner och jag vet inte hur jag ska klara detta