Ett steg fram, två steg bak
från och med måndag börjar mitt nya liv, från och med måndag börjar jag på dagvården för obestämd tid. måndag, onsdag och fredag är det som gäller. Detta betyder att jag måste vara ledig från skolan fredagar, vilket också betyder att jag måste berätta för i princip alla lärare om mitt problem. Hatar att erkänna sig besegrad och hatar tanken på att dom kommer gå runt och tycka synd om mig. Jag vill ju att dom ska tro att jag är så bra som möjligt, inte ett självdestruktivt ätstörningsoffer som inte klarar av något själv utan måste få professionell hjälp.
Dom verkar iaf jävligt goa och härliga på dagvården så det känns bra iaf, dock kommer dom nog de närmsta dagarna inte va så omtyckta av mig då dom kommer tvinga mig till saker jag inte vill. Men innerst inne så vet jag ju att det är det som krävs om jag ska bli frisk. Nu ska jag titta på min älskade och saknade man håkan på tv och drömma mig bort lite <3
