man måste dö några gånger innan man kan leva

mitt konstanta tänkande på vikt, siffror och kalorier äter upp mig inifrån. trots att jag hade en förjävligt bra nyårskväll och va perfekt full kunde jag inte släppa tanken på hur tjock alla måste tycka jag är för en sekund. jag kunde inte sluta jämföra mig med alla andra och känna mig störst i hela rummet eller sluta tänka på alla kalorier jag drack som öka mitt kroppsfett med fler kilon. igår var jag lycklig, men inte för en enda sekund fick jag vara ensam utan att min sjukdom styrde mina tankar.
 idag är det ett nytt år och mest av allt vill jag ha en ny start. tankarna inom mig har bestämt sig för att nu börjar allt med träning och dieter igen och nu ska jag äntligen nå min målvikt. medans andra tankar inom mig bara vill bli frisk. den där ständiga dragkampen pågår jämt. just nu vinner ena sidan och imorgon tänker jag inte äta och jag sla ta mig till gymmet, min starka vilja om att bli frisk är inte tillräckligt stark för här sitter jag med ångest och en smärtande arm. jag började veckan med att må rent ut sagt förjävligt men avslutande ändå veckan med några riktigt bra dagar. jag känner dock på mig att när jag vaknar imorgon kommer allt vara fel och jag har några riktigt dåliga dagar som väntar