man måste dö några gånger innan man kan leva

känns så jävla skönt att inse att han inte är värd någon energi eller uppmärksamhet ifrån mig. det jobbigaste är att jag trodde han var annorlunda mot alla andra killar och att han var någon jag kunde öppna upp mitt hjärta för. men nej, han var och är precis som alla andra killar som är ute efter en sak och får dom det inte så är det hejdå. känns förjävla gutt att jag äntligen kan säga att jag fullkomligt slutat tänka på denna pojk

mina tankar är fortfarande kvar i magaluf och hos en viss speciellt pojke

jag försöker och försöker men antingen blir det ingenting eller för mycket. varför kan jag inte göra någoting normalt utan att överdriva för att sedan ha en ångest som inte är att leka med.
för jag orkar inte slösa mer tid på denna skiten mer, jag vill verkligen må bra igen och jag ska fan kämpa nu för min kropp klarar snart inte av mer.
nu är det fan skärpning