man måste dö några gånger innan man kan leva

Tack vare världens största och jobbigaste skoskav har jag inte kunnat ha på min någon sko sedan morgonpromenaden i måndags. Mitt dampiga och rastlösa jag har tjurat varje dag och jag har aldrig i hela mitt liv velat springa mer än dessa dagar. Idag fick det vara nog med allt tjurandet och tröstätningen så idag blev det träning utan skor på altanen.

Tre minuters "spring på samma stället" intervaller varvades med två minuters styrka. Efter 65 minuter hade jag fått upp flåset och tränat igenom hela kroppen lite lätt. Just nu sitter jag ute på altanen och äter frukt och dricker min proteinshake. Proteinshake dricker jag eftersom jag måste se till mig att få i mig extra kalorier efter träningen och speciellt för att få i mig protein så mina muskler inte bryts ner.

 

På lördagkväll är jag äntligen tillbaka i Göteborg och tillbaka i min lägenhet och jag kan inte bärga mig till jag får gå i älskade slottsskogen igen! Att jag har min bästis där en vecka gör allt bästbästbästbäst

 

Efter flera år av en dålig livstil präglad av hetsätning och svält är det inte konstigt att kroppen påverkas. Det som jag än idag märker av är:

- Det största problemet jag har idag är min mage. Att antingen hetsäta eller inte äta alls har gjort att min mage blir knäpp av oregelbundenhet. Men det jag märker mest av är min tarm. Efter att ha laxerat eller spytt efter varje måltid under ett års tid svullnar min mage upp såfort jag äter svårsmälld mat. Tarmen är inte van vid att ta hand om maten. Därför äter jag lättare måltider för att inte ligga med kramper i flera timmar.

-Matsmältningen. När man svälter sig själv eller hetsäter förstör man sin kropps naturliga metabolism och matsmältning. Skulle jag inte blivit sjuk hade jag förmodligen ha samma metabolism nu som jag hade innan. Precis som mina föräldrar och min bror kan äta extra mycket av allt utan att gå upp i vikt, deras kroppar tar hand om det som blir "över". Jag kan inte idag göra detta vilket gör att jag måste ha en regelbunden kost utan massa extra hela tiden.

- Ingen känsla på hunger och mättnad. Antingen känner jag inte hunger på flera timmar eller så kan jag äta hur mycket som helst utan att bli mätt. Det som stoppar mig från att äta ihjäl mig är illamåendet och den krampande magen.

 

Min kropp mår som bäst när det är stark och uthållig. Efter flera månader med mycket alkohol och fest var jag varken stark eller uthållig. Månader jag inte ångrar ett dugg eftersom det var de bästa månaderna i mitt liv. Att ta studenten är något jag skulle göra om varje dag om jag hade chansen. Men iallafalla, efter de intensiva månaderna med lite träning och lite sömn var jag otroligt svag. Min IBS-mage som kräver bra kost och regelbundna måltider mådde förjävligt och var helt ur funktion och enormt uppsvälld. Konditionen var urusel och musklerna var klena som spaghetti. Att komma in i nya rutiner är svårt men idag är jag på rätt väg. Regelbunda måltider och träning  gör att ätstörningstankarna och kaloriräkningen håller sig borta och att kroppen känner sig stark igen.

För att klargöra igen, mitt mål med träningen är alltså inte att bli smalare utan att bygga mer muskler och få en fastare kropp.

 

Bilden visar mig idag, musklerna börjar komma fram igen. Dock är jag fortfarande lite för tanig vilket innebär att mer muskler ska byggas.

En viktig del i mitt liv, som alltid har varit det och alltid kommer att vara det är träning. under tiden när jag var som djupast i anorexin fanns träningen där som en stöttepelare. Även om den hjälpte mig att bränna extra kalorier och fick den sjuka delen av mig att bli glad fick den även den friska delen av må bättre. Träningen var ju det enda som var exakt som innan, som innan jag blev sjuk. Det var min vardag och min rutin, inte något jag skapat tillsammans med ätstörningen. Nu när jag mår bra igen kommer jag rikta in min blogg mer på det jag älskar mest, min träning och min hälsa. För mig är lycka att äta rätt och träna eftersom det är då jag mår som bäst. Jag vet att massor av mina nära och kära tror att jag inte kan äta vissa typer av livsmedel därför att ätstörningen förbjuder det, men så är det inte. Min kropp mår bättre av att äta mindre kolhydrater och att träna ofta. Jag ser alltid till att äta extra protein istället för att behålla min vikt. Att äta mindre kolhydrater är inte ett sätt att gå ner i vikt för mig, utan något som gör att jag mår bättre och att min kropp mår bättre.

 

Jag skriver detta med stor ärlighet, ni som läser får tro på det, eller inte tro på det. Men detta är sanning, jag mår bra men jag vill leva ett hälsosamt liv och ett hälsosamt liv för mig är inte att äta skräpmat varje dag och aldrig röra på sig.