Jobbigt
Sitter med tårar rinnande nerför kinderna och försöker förstå. Överallt på Facebook och twitter finner man bilder och sorliga avsked till han som valde att ta sitt liv. Han som valde att lämna allt för något han tror är bättre. När jag ser alla hans vänner som sörjer och mår dåligt får jag ont i hela kroppen. Hur kan jag har varit så egoistisk att jag flera gånger har varit nära att fly härifrån. Jag har oändligt många gånger planerat och bestämt hur jag ska genomföra min flykt men det var alltid något som stoppade mig. Kärleken. Kärleken för min familj och för mina älskade vänner. Jag vill inte se dom lida, jag vill inte att dom ska må dåligt över ett beslut jag tagit. Därför valde jag att leva, att leva det livet jag är ämnad för. Tack vare kärleken kämpar jag dagligen och varje gång en vän är lycklig får jag energi till att kämpa en dag till
