Sanningen
Det är dags att sluta ljuga och förneka allt det mörka. Från och med nu ska jag vara ärlig. Inte lögner mer.
Mörkret växer sig större och större inom mig och snart är all livsglädje borta. Ångesten har fått mig att skrika och gråta liggandes på toalettgolvet livrädd för mina egna tankar. Tankarna om att jag inte vill leva längre och att jag inte längre är rädd för döden. Rädd för att ångesten ska bli så stor att jag gör tankarna till verklighet.
Det låter mörkt och för er som känner mig känns det förmodligen överdrivet. Men jag har blivit expert på att ljuga och på att le, allt för att intala mig själv och andra att mörkret inte finns där.
Jag är rädd för att ännu en gång bekänna mig svag och ta emot hjälp. Det funkade ju inte förra gången så varför skulle det funka nu. Hjälpen ledde mig bara ännu längre ner i lögnerna och på köpet fick jag en tyngre och större kropp.
